”The power of a musical instrument: Franklin, the Mozarts, Mesmer, and the glass armonica”. The International Journal of Clinical and Experimental Hypnosis "50" (4): ss. 295–308. ”An unknown portrait of Franz Anton Mesmer.” (på german). Mesmerism and the End of the Enlightenment in France. Revista Brasileira de Medicina "24" (4): ss. 253–7. ”Mesmer, the precursor of spiritual medicine (I)” (på portuguese). Actas luso-españolas de neurología, psiquiatría y ciencias afines "1" (5): ss. 733–9. ”Classics: memoir on the discovery of animal magnetism (Franz A."Report of the Commissioners charged by the King in the examination of Animal Magnetism" (originally published 1784), English translation in Skeptic magazine of the Skeptic society, vol 4 no 3 1996."Den sanna teorin om det magnetiska systemet har visats för mycket få studenter, och vi utmanar d'Eslon att åstadkomma vad vi gör". I detta lilla häftet på sidorna 33–34 fastställer författaren uttryckligen att d'Eslon (som den akademiska kommissionen undersökt) inte kände till det verkliga Mesmersystemet. Se Nouvelle Découverte sur le magnétisme animal ou lettre adressé à un Ami de Province par un partisan zélé de la vérité (tillgänglig på nationella franska bibliotek). Involverade i Mesmers metod förklarade att det som konstaterats av den kungliga kommissionen inte var ett verk av eller enligt Mesmer. Till hans försvar framfördes att d'Eslon inte visste allt som ingick i metoden, men ingen hänsyn togs till detta och Mesmer anklagades för kvacksalveri. Mesmer beskylldes för att vara charlatan. Undersökningen Įn tidigare elev till Mesmer, Charles D'Eslon åtog sig att utsättas för kommissionens prövning men han misslyckades med att fullt ut replikera Mesmers metod och resultat. Mesmer valde ordet "djur" för sin grundbetydelse (från latinska animus = "själ") särskilt för att utse en kraft/effekt som en kvalitet som tillhörde alla levande varelser (människor och djur.) Mesmer ansåg att denna kraft/effekt bara fanns i organ hos människor och djur.ģ. Mesmer valde sin term för att särskilja sin variant av "magnetisk" kraft från dem som avsågs, på den tiden, som "mineral magnetism", "kosmisk magnetism" och "planetarisk magnetism".Ģ. Mesmers idéer och metoder utvecklades vidare efter hans död och ledde till att den skotska kirurgen James Braid lanserade hypnos som behandlingsmetod 1842 Begrepp Īnvändningen av termen "animal magnetism" för att översätta Mesmers magnétisme animal är extremt missvisande av tre skäl:ġ. Mesmer tryckte sedan fingrarna på patientens hypochondrium (området nedanför mellangärdet), och kunde ibland hålla sina händer där i timmar. Han flyttade sina händer knappt vidrörande patienternas axlar ner längs armarna. Mesmer satt framför sin patient och vidrörde patientens knän, tryckte på patientens tummar, och tittade stelt i patientens ögon. Tekniken torde vara en blandning av transframkallande och hypnos. En del positiva fall berodde sannolikt på vad vi idag skulle bedöma som placebo. Oavsett nyttan vid en behandling utökade kommissionen på eget bevåg sitt mandat och tillskrev tillfrisknandet "fantasi". Kommissionen drog slutsatsen att det inte fanns några bevis för en sådan vätska.ĭ'Eslon måste ändå ha lyckats med en del av behandlingarna. Kommissionen genomförde med d'Eslon en serie experiment som inte syftade till att fastställa huruvida mesmeriansk behandling fungerade, men om Mesmer hade upptäckt en ny fysisk vätska. En annan uppgift är att Mesmer inte fick någon förfrågan och att kommissionen gick bakom hans rygg. Det påstås att kommissionen tillfrågade Mesmer men att han avböjde att medverka och då tillfrågades d'Eslon. Istället för Mesmer medverkade en elev till honom, Charles d'Eslon, i undersökningen. På begäran av dessa kommissionärer utsåg kungen ytterligare fem kommissionärer från Kungliga Franska Vetenskapsakademien, däribland kemisten Antoine Lavoisier, läkaren Joseph-Ignace Guillotin, astronomen Jean Sylvain Bailly, och den amerikanske ambassadören Benjamin Franklin. Boken brukar betraktas som Enquists genombrott som författare.ġ784 utsåg kung Ludvig XVI fyra medlemmar av den medicinska fakulteten till kommissionärer för att undersöka "le magnétisme animal". Per Olov Enquist gjorde Mesmer bekant genom romanen ’Magnetisörens femte vinter’ utgiven augusti 1964. Den kunde enligt Mesmer praktiseras och användas som botemedel mot olika sjukdomsliknande tillstånd. Läkare, magnetizer, astronomįranz Anton Mesmer, född, död 5 mars 1815, var en tysk läkare med ett intresse för astronomi, som teoretiserade om att det fanns en naturlig energiöverföring mellan alla liv som han kallade Magnetisme animal, felaktigt översatt till animala magnetismen (se begrepp).
0 Comments
Leave a Reply. |